Demokrati på "jobbet"

Samhället Sverige (liksom i princip alla andra kända samhällen) kan beskrivas som en matris av integrerade maktrelationer. Makt utövas hela tiden människor emellan. Ibland är makten statisk. Det är dåligt. Statisk makt kan vi hitta på många noder, men den är sällan så tydlig som inom skolväsendet. Vuxna människor bestämmer över unga människor. Förutom att det är en maktrelation som i sig är osund och orättfärdig skapar det en hel del problem.

Vi kan jämföra skolan med en arbetsplats, det är lite inne nu att dra den parallellen. På ingen annan arbetsplats skulle det räknas som acceptabelt att serveras mat som kostar 4:50 per tallrik, att gå på toaletter som nyttjas av alldeles för många människor, att ha sina arbetstider och raster helt reglerade av cheferna, att sitta 30 personer i samma rum utan ordentliga arbetsstationer, att ha sin rätt till inflytande över arbetsplatsen ständigt hånad av chefer som inte ens kallar personalen till möten.

Arbetsplatsparallellen har på senaste tid varit populär i relation till begreppet ”ordning”. Ingenstans skulle det räknas som acceptabelt att kvinnor i personalen lägger stor energi på att servera sina manliga kollegors mat, samtidigt som det vilar ett ständigt, öppet, hot om sexuella trakasserier. Det skulle inte heller vara acceptabelt att folk slogs på jobbet, men istället för en polisanmälan får de inblandade komma in på chefens kontor och medla/bli utskällda. Det skulle framför allt inte vara okej med en arbetsmiljö som präglas av höga ljudnivåer och stök.

Kortfattat – skolan är en usel arbetsplats. Orsakerna är många, men är alla rotade i att den inte är organiserad som en arbetsplats, utan som något helt annat: en skola. I en skola gäller inte de vanliga reglerna (även om diskrimineringslagstiftningen numera också faktiskt omfattar skolan). Effekten är en lång rad problem med arbetsmiljön, och lågt förtroende för cheferna från personalen. Folkpartiet har bestämt sig för att ta tag i dessa problem, genom att låta lärarna/cheferna börja betygsätta elevernas/personalens uppförande. Att tro att det löser några problem är övernaivt, att motivera det med att skolan måste bli en bättre arbetsplats är kränkande och respektlöst.

Ett självklart värde i ett samhälle som utger sig för att vara ”demokratiskt” är respekt för alla människors lika värde. Det må vara en söndertrasad truism, men att ständigt påminna om det gör att vi omedelbart märker när en regim inför lagar och förordningar som bryter mot detta värde. Respekt för alla människors lika värde handlar nämligen också om en respekt och förståelse för människors olika förutsättningar, livssituationer och möjligheter. Och ännu viktigare, att skydda alla individers integritet.

Att elever är ”stökiga” beror i Folkpartiets världsbild på att de är små och elaka, och lär sig mer och beter sig bättre om de får ett straff. Det finns inga egentliga belägg för att det fungerar. Argumentet som lyfts fram är att när skolk skrevs in i betyget i Stockholms kommun skolkade elever mindre. Ja, såklart. Ingen vill ha ett straff. Men det hade varit vettigare att ställa sig frågan ”varför skolkar elever?” Precis som det är vettigare att ställa sig frågan ”varför är vissa elever stökiga i klassrummet?” Skolan är en pedagogisk plats, och behöver därför analyseras och styras utifrån pedagogiska perspektiv. Och då menas inte den pedagogik som skolminister Jan Björklund utövade under sin karriär som major i armén.

Ordningsbetyg i skolan är inget annat än ett utslag av en ideologi som vill stärka statiska maktrelationer mellan vuxna och unga människor. En ideologi som inte egentligen tror att hårdare straff minskar brottsligheten, men använder det som praktiskt ursäkt för att dölja sitt nöje i att sparka på de som är i underläge, att skratta åt de som har svårare förutsättningar att anpassa sig till samhället. (Notera att konceptet ”anpassa samhället efter människorna” saknar giltighet här.) En ideologi som inte bygger på alla människor lika värde, utan på vissa människors rätt att bestämma över andra och hålla dem i schack med straff och belönad underordning. Säg hej till vit medelklassfacism.

____________________
Victor Bernhardtz är emot allt. Inklusive by-lines.