Demokrati, fast inte

Den svenska skolan styrs av en rad dokument, där ett av de absolut viktigast är läroplanen. Det är i mångt och mycket ett starkt värderande statement för demokrati. Dessutom demokrati i dess vida mening, ni vet respekt och deltagande och inte gallupundersökningar. Det första en läser när en öppnar den är:

Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund.

Skollagen (1985:1100) slår fast att verksamheten i skolan skall utformas i överrensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 och 9 §§).

Skolan har en viktig uppgift att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på.

Den nuvarande läroplanen, en revolution när den infördes 1994, är en tydlig uppmaning till skolan att fostra. Att skapa demokratiska elever, genom att i sig verka i demokratiska arbetsformer (åter skollagen kap 1; 2 och 9§§, läroplanen kap 2.3). Exempelvis ska skolan sträva mot att "varje elev utvecklar sin vilja att aktivt bidra till en fördjupad demokrati i arbetsliv och samhällsliv."

När politiker och samhällsdebattörer talar om "skolans misslyckanden" saknas det en debatt om alla elever som lämnar skolan utan att bli aktivt bidragande till en fördjupad demokrati på jobbet och på torget. Beror det på att alla elever blir "aktivt bidragande"? Nej. Beror det på att det inte spelar någon roll, eftersom vi är Världens Bästa Demokrati? Nej. Det beror på att skolpolitikerna inte har läst läroplanen, alternativt inte bryr sig om den. Lite ironiskt blir det ett demokratiskt problem.

____________________
Victor Bernhardtz är emot allt. Inklusive by-lines.